Ingen - ingen i hela världen - är perfekt.
Publicerat i: kärlek / 2 kommentarer
Tillbaka till start?
Inget eller ingen kan få mig att le, tills något eller någon bevisar motsatsen!
Jag känner ingen som helst glädje just nu och jag måste dela med mig av det någonstans, så bloggen och ni läsare fick bli offer för min depression. Det är ju så att ingen är perfekt, men i mina ögon så måste ändå den jag älskar passa ihop med mig. Dennis gör det på en del punkter men det finns undantag jag gjort, blickat från dessa negativa sidor som han har - bara för att ha någon att vända mig till vid behov.
Jag skulle inte kalla det att ha utnyttjat någon, för jag har älskat honom sedan första stund men i tisdags (17 maj 2011) så tog det tvärstopp. Det finns inga ord som förklarar allt men det har verkligen inte fungerat så bra inuti mig sedan jag gav Dennis beskedet. Kan man ångra sig? Går det att vara tillsammans fastän man mestadels är osams? Allt var ju planerat, vår bostad och framtiden... Och vi skulle ha firat tre år och fyra månader som ett par imorgon. ): Kärlek är egentligen något ont.
Nu börjar jag om, jag är på ruta ett, som så många gånger förut... Vad ska jag ta mig till?!
om man innerst inne känner att det beslutet man har tagit är så fel att man mår dåligt, och att man känner att den här personen kan jag inte leva utan, så tror jag nog väl att man kan ångra sig.
jag vet att du har älskat mig ända sen den tisdagen du frågade och jag svarade ja. om det blir nån nästa gång så är det jag som frågar, och jag hoppas på att du svarar likadant som jag gjorde för 3 år och 4 månader sen.
kärlek är så jävla komplicerat så det finns inte, alla känslor man har/har haft kan vända inom loppet på bara 1 sekund.
jag älskar dig och jag finns här för dig i alla lägen. jag hoppas att du förstår det. puss och kram<3
Nu tar vi nya tag älskling.
